Först och främst bör jag kanske varna känsliga läsare....🙈😰
Jag som tycker jag är bra på att koppla bort och meditera i vanliga fall men att nu försöka överlåta sig till vad som komma skall och försöka att inte tänka var lättare sagt än gjort!!
Här sitter jag nu i Amazonas djungel på en madrass med filt, kudde och spyhink bredvid mig i ett totalt mörker med en schaman som sjunger och ristar i sin skallra, med en illa smak i min mun och en hjärna som går på högvarv, jag får den inte att sluta hur mycket jag än försöker....
Vad gör jag här? Kommer jag känna nått? Känner jag nått? Jag vill dricka vatten...nej det får jag inte förrän 30 min har gått? Vill jag spy? Fasen, det får jag inte heller göra förrän 30 minuter har gått! Hur i helgoland ska jag veta när 30 minuter har gått??? Aaaaahhhh and the monkeybrain goes on...
Kanske är det så att jag bara ska låta hjärnan fortsätta och inte ens försöka stilla tankarna är det också att släppa taget?
Helt plötsligt slås jag av enorm trötthet och kroppen blir som gelé och liksom domnade av men samtidigt strålade det en massa energi genom min kropp och det pirrade i hela kroppen.
Från ingenstans började jag gråta. Tårarna och näsan bara rann men jag orkade inte göra något åt det.
Efter en stund spydde jag och kände även ett tag att jag behövde gå på toaletten men det fanns inte en möjlighet för mig att röra mig, så jag satt bara kvar!
Efter 5timmar var ceremonin slut och jag ragglar iväg till min Tambo och försöker sova men det är svårt, tankarna är fortfarande igång och jag är nu extreeeeemt trött på min egen röst!!
Dagen efter har vi ett morgonmöte där alla får berätta sina upplevelser och vi diskuterar om varje persons upplevelser och hjälper och stöttar varann!
Vissa berättar att de hamnat i olika världar, en del har vackra upplevelser andra förfärliga.
Jag är nöjd om jag inte hamnar i någon annan värld eller ser konstiga saker, för mig räcker det att det var som det var och att jag får den healingen jag behöver!
Varannan dag skulle vi ta Ayahuasca man måste vila en dag emellan.
Nästa cermoni var nästan lik bortsett från att jag såg framför mig en jättelik barbamama som klappade mig på kinden och sa åt mig att allt skulle bli bra och att jag skulle våga släppa taget, att jag inte skulle vara en sån kontrollfreak!
Var detta mother Ayahuasca själv?
Herreguuud va läskigt men ändå helt ok, mer än så behövde jag iallafall inte se!
3:e cermonin och nu börjar det bli svårt att svälja ner denna bryggd som är allt annat än god!
Jag säger mina intuitioner som denna gången löd: Heal me and get me what I need!
Går och sätter mig på min madrass och andas.
Känner mig stark och har mycket energi, efter ett tag behövde jag ta mig ur molocan och gå på toaletten. Den fantastiska hjälpredan Charlie följer mig och frågar om jag är ok och det var jag, jag mådde strålande!
Kommer tillbaka till min madrass och BOM, schamanen sjunger och jag börjar få galna spasmer och spyr så in i bänken, det är ingen vanlig spya den kommer från nått mycket djupare än vanligt och det är det vidrigaste jag sett! (sjuka här är att det är så mörkt så du kan egentligen inte se något)
När jag väl tittar upp från min lilla hink, fortfarande i en spasmisk kropp.
Har jag en form av orange spetsformad kupol runt mig som surrar och vibrerar och utanför är det mängder av läskiga djur, mega spindlar, tigrar och ett stort rymdskepp och ut ur det kommer aliens och det är en väldigt mörk mörk värld med många men dova färger.
De ser mig inte, kupolen skyddar mig lite.
Efter en stund får jag mega panik och tycker detta är för mycket, jag har tappat kontrollen, jag är livrädd och dessutom heeeelt slut, svetten rinner om mig!
Jag försöker blunda men ser allt ändå! Misstänker att jag blivit psykiskt sjuk och tappat det helt!
Jag vill att detta ska sluta NU, så jag skriker på hjälp och ser hur hjälp shamanen reser sig och kommer närmre.
Aaaaah vad har jag gjort...det är inte shamanen som kommer det är nått större läskigare, ingen aning om vad så jag försöker blunda igen!
Jag hör hans röst och den gör mig trygg för den känner jag igen!
Jag: where is the exit, it’s to much I want it to end!
Shamanen: Try to let go, everything is going to be fine! Trust the medicin, try to let go!
Jag: Så lätt för dig att säga, du ser ju inte det jag ser!!😰
Jag kände mig ändå lite lugnare, men cirkusen fortsatte!
Försökte tänka på vad Thomas en fin vän sagt till mig: Blir det väldigt jobbigt så försök kliva ur din egna kropp i din fantasi och titta på det som händer istället för att vara i det!
Det fungerade stundtals men jag drogs tillbaka ner i snurret igen gång på gång!
En gång funkade det en längre period och allt bara stannade av.
Jag kände hur jag drogs ur min kropp upp mot ett vacker ljus och det blev en underbar känsla men så tittade jag ner, jag hade liksom tåspetsarna kvar på mitt huvud och ser min kropp helt stilla...den andas inte😵
Känslan jag fick var att..släpper jag helt så kanske jag dör.
Hade en liten konversation med mig själv och beslöt mig för att inte släppa taget upp mot ljuset utan att fråga schamanen vid nästa morgonmöte om det är ok eller är risken att jag dör om jag släpper?
Jag har ju flera cermonier kvar, jag kan ju våga släppa nästa gång så jag drog mig tillbaka till min kropp och då började helvetet igen. Skit också skulle säkert vågat släppa här!
Skakningar, svettningar, djur och monster.
Detta höll på resten av cermonin och några timmar till, jag stannade kvar i molocan!
Jag var livrädd och helt slut, sov inget den natten och bestämde mig för att aldrig mer ta denna medicin, det blev för mycket drogkänsla för mig! Jag kan sitta med resterande veckor och bara vara med men inte ta medicinen igen!
Dagen efter var jag helt slut men såååå tacksam över att jag levde och tacksam för att jag inte blivit psykiskt störd utan jag började komma tillbaka som mig själv och mådde väldigt bra!
Ändrade då mitt beslut, har jag åkt hela vägen hit för nått jag verkligen tror på så ska jag bannemej inte ge upp nu!
Mother Ayahuasca ge mig allt jag behöver för att bli bra...
Näst kommande cermonier får jag berätta om nästa gång så ni slipper läsa så långa inlägg 😉
Mängder med kramar och ha en fin kväll alla💕
Bilden är tagen på molocan och av en av mina nya fina vänner från denna resan och han har gjort om den till en liknelse av en värld man kan tänkas hamna i men knepiga djur och mycket färg.