Jag och Sofia åkte vidare i Peru.
Efter att ordagrant ha tömt oss på innehåll i 3 veckor i djungeln kände vi oss så starka att vi nu skulle vandra Inka leden och möta Machu Picchu. 😉
Jag har ju som många av er vet nån dragning till denna del då jag till och med döpt min dotter till det vackra namnet Inka❤️
Vi anläde till staden Cusco, en sån suuuper charmig stad! Här bodde vi några dagar för att aklimatisera oss innan vi skulle upp på ännu högre höjder!
Vi hyrde hästar och red i bergen och bland inkatemplen! Helt tagen av sån vacker miljö och häftig men skrämmande historia!
Efter några dagar blev vi upphämtade för ett nytt spännande äventyr och nya möten med ett gäng härliga människor!
Vi skulle vandra i 4 dagar, 8-10 timmar varje dag!
Första dagen skulle vara lättast men jag trodde på riktigt att jag skulle dö!
Fick brutal huvudvärk, funderade starkt på hur resten skulle gå om detta var lättaste dagen🙈😰
Näst kommande dagar var lättare för mig om än dock tunga. Inga små steg de där inka folket byggt, jag som trodde de var kortare än mig!
Enormt många människor som startar denna vandring varje dag och sjukt nog så går man ibland helt ensam i flera timmar, det är då man undrade om man gått fel och började fundera över vilka djur som ev. lever här 😵
I dagens läge måste man gå i arrangerad grupp med guide.
Så imponerad över dessa grupper! Det är porters som springer förbi dig för att rigga upp till lunch och sen springer de vidare och riggar upp till middag och bär även tälten som vi ska sova i.
Och vilka måltider sen, flera rätter och riktiga konstverk och så underbart gott!
Det man bar på själv var sin packning, liggunderlag och sovsäck.
Detta är ju såklart också en form av healing, gå leva och bo i naturen.
Och speciellt när man går själv!
Vägen till Machu Picchu var helt magisk med mängder av olika inkaruiner och inkabyar, för att inte tala om de olika typer av natur man går igenom!
Det är sällan vägen är plan, det går upp för berg och ned för berg mest hela tiden och högsta toppen var 4215meter.
När vi väl kom fram till Machu Picchu så var det tyvärr rätt mycket moln så vi fick inte den där klassiska Machu Picchu bilden när vi kom upp genom solporten.
Och sen fick man en smärre chock av alla människor, så mycket folk som knuffades och trängdes och tog för sig för att få bästa möjliga bilder. Från att bara vart några få människor i 4 veckor till detta var chockerande.
Något mer som var chockerande var att hur i helgoland kan inkafolket lyckats bygga dessa städer? Är det ens möjligt för dem och på den tiden? Hur har det gått till? Det är fortfarande ett olöst mirakel tror jag!
Glada över att vi gjort denna vandring och fått uppleva detta fantastiska tog vi oss ner mot Cusco sen Lima några dagar för att sen åka hem till Sverige och möta verkligheten!
De sa att man kanske inte skulle ta för stora beslut precis när man kom hem.
Jag väntade nån månad sen rasslade tankarna och besluten fram och om allt det skriver jag om nästa gång, vilket antagligen blir sista avsnittet på detta magiska något annorlunda äventyr men början på resten av mitt liv....
Blev lite mycket bilder men har såååå många mer och tycker de är så häftiga så kan inte välja!